"I got a big fat ass, big dicks follow.." Jomenvisst kan ju vara på gott och ont..  *Nudge nudge wink wink say no more know what I mean!?!"

Ledig dag, hade bara en planerad sak som var ett "måste" så nu flyr jag in i en annan värld av alver, demoner och annat smått och gott med mitt kaffe och musik..

Det är mycket just nu..

Så jag försöker hitta sätt att ta mig igenom skiten men.. Det går trögt och jag slösar friskt med energin på sånt jag inte kan göra något åt.

Förbannad, så oerhört arg - kanske mest på mig själv för det är bara mig själv jag har att skylla.

De som står mig nära vet att  ända sen jag skilde mig har jag och svinet haft en på och av relation, sånt alla vet är en sjukt dålig idé men när jag har hoppats att "kanske den här gången får vi ihop familjen"  så har jag släppt in honom gång på gång, det har varit bra ett tag men när jag ställt krav och framför allt velat sluta smyga så har han valt att stoppa kuken i någon annan för att sen komma med ursäkter och anledningar.

Jag borde ju förstå att med mig kan han inte ha en offentlig relation, jag ser ju inte ut som en sådan kvinna han skulle ha valt,  jag passar inte hans image och jag är inte fin nog åt hans bekantskapskrets.

Jag har aldrig varit bra nog, och inget jag gjort har varit bra nog för honom.

Ja jag vet - jag borde ha sträckt på mig och bett honom dra åt helvete men jag är inte alltid en hård jävel, jag är rätt känslig och spröd också. Så jag tillät honom att bryta ner all självkänsla och allt mitt själförtroende försvann.

Jag har ju två stycken grabbar med honom, och de kommer i kläm just nu, jag kan bara be om deras förlåtelse och beklaga att han utsätter dem för det han gör. Sitt jävla ego. Jag kan bara be om förlåtelse att jag inte är den bästa mamman för tillfället.

Det började i juni med att han på en fest tyckte det var bra att röka hasch, han har alltid varit (kommer alltid vara) drogliberal, dagen efter berättar han detta för mig och jag blir helt.. Stum.

Jag: Men för helvete xx Du är 40 år gammal och har två barn, hur tänkte du?

Svinet: Öh..

Jag: Tänkte du någonting på dina barn?

Svinet: Nej.

Jag: Kommer du att göra det igen?

Svinet: Jag vet inte, tror inte det men jag kan ju inte lova något..

Tiden som följde efter tänkte jag mycket, och eftersom han har så överlägsen attityd och menar på att han koll på läget så ska inte lilla jag tänka så mycket. Jag kom fram till några saker och meddelade dessa till honom:

1. Gör du det igen går jag till Soc

2. Jag ringer polisen och ber dem ha koll på snubben som fixar till sina fester

3. Jag ringer din chef som kan både erbjuda samtal på företagshälsovård samt spontant drogtesta sin personal

4. Jag berättar för din familj för de kanske kan både ge piska och morot på ett sätt jag inte kan, jag har nog med mitt just nu pallar inte att ta hand om dig också för att du är i ett skov av dålig impulskontroll

Fick ju värsta samtalet tillbaka där han tyckte att jag överreagerar och att jag hotade honom.

Tråkigt att du ser det så sa jag för mig handlar det om att du hyser ingen som helst respekt för varken barnen, lagar eller mig så vad kan jag annat göra än vända mig till de som är experter på att ta hand om sånt här!?!

Detta resulterad ju självklart i att relationen hamnade i "off läge ett tag. Sommaren går och det är dags att fira födelsedagar något vi alltid haft som tradition att fira ihop, jul och fördelsedagar och kort draget så släppte jag in honom igen när han kom krypandes, kändes som samtal flöt i förstånd och jag blottade mig fullständigt för honom, visade min sårbarhet.. Efter trerätters middag och massa mys blev det tyst från honom en vecka, klumpen i magen hos mig växte och jag förstod.. Konfronterade och fick bekräftat att han träffat en ny och att han inte tänkt berätta det via sms.. Spelar för fan ingen roll HUR han tänkt berätta det han bedrog och ljög igen. Rev upp alla sår igen och där står jag igen..

Jag var tydlig med att så lite kontakt mellan oss som möjligt, endast det som rör barnen såklart, icke akut i form av sms eller mail och akut då ringer man.

Barnen berättade för en tid sedan att efter tre månaders förhållande  ska hon i februari flytta från Gbg för att göra sin AT tjänstgöring här uppe, att de ska flytta ihop till sommaren och att svinet sagt att inom två år är hon gravid.

Så en två års plan fick sönerna i knät innan de ens träffat henne. Hon är givetvis ca 10 år yngre och har inga egna barn.

Jag skiter egentligen i henne men det är hur svinet gör mot barnen även om de börjar vara stora killar, va fan de har inte valt att bo med henne, de har inte valt att få halvsyskon.. Den yngsta pratar inte så mycket men jag ser att han tänker en hel del, och det han sa om deras planer var "Va fan ska jag ha gemensamt med den ungen förutom att vi har samma störda pappa!?!"

Den äldre är mer cool, vågar ifrågasätta och pratar rätt mycket om hur han känner. Han ser också att om två år är han 18 och kan flytta själv om det skulle vara det han vill.

Så vad gnölar jag för då.. Svinet är ju inget att ha, han kommer att fucka upp igen och den gången blir det inte med mig, men mina upprivna sår gör mig i tanken hämdlysten och jag vill bara att alla ska veta vad han gjort de 10 senaste åren, vilket svin han egentligen är och det enda han bryr sig om är sig själv. Han är egoismen personifierad. Skulle vara så gött att visa henne alla meddelanden, alla bilder han skickat till mig för han har garanterat skickat samma till henne.

Men.. När jag tänker efter och i stunder av ljus vet jag att svinet är inte värd det, jag vill inte ha den typen av dålig karma i mitt liv. Det som är viktigt är att jag mår bra och att jag och sönerna gör vår grej när vi har tid tillsammans.

Så jag försöker limma ihop mig själv, en del blitar lossnar igen men skam den som ger sig, med tiden blir jag nog hel.

Mitt i allt detta byter vi chef på jobbet och pappa ligger på sjukhus sen snart två månader och det ser inte så bra ut för varken honom eller mamma som går hemma och är deprimerad, vägrar gå ut, äter dåligt och oroar sig för pappa.

Det sägs att vi inte ges tyngre bördor än vi kan bära.. Det räcker nu! Och för ett bra tag framöver.

Tittar in, dammar av och funderar på om jag ska göra ett sista försök att blåsa liv i bloggen igen eller om jag ska radera den..

Lite upgrade kanske vore på sin plats!?!    

Me like this chick.. Kick ass <3

Pratade med en god kollega och nära vän (fucking bäst, hon är liksom 2 i 1) på jobbet idag om olika uttryck man tar med sig från perioder i livet... Ni vet alla uttryck många använder (Jag inte minst) från filmen Lejonkungen "Slemmigt men mättande" för att nämna ett som exempel. Killinggänget är bland hennes och mina storfavoriter, raskt letade sig denna sång från deras framförande på Grand fram.

Texten är.. Så sann.

Coz Im a hiphopper JÄZ AJ ÄM!!!!!!!!!!!!!

Jag måste investera i hennes musik. Lön imöra. Visst jul och nyår var toppen men shit att det är MYYYYYCKET månad kvar i slutet av pengarna i Januari. Men men.. Allt kommer bli bättre och bättre. För det har jag bestämt ;)

Njut av Adele :D