Med smaken av en sur melongodis i min mun och Jay-Z,Rihanna & Kanye West som bankar in deras låt "Run this town" på hög volym i mina öron konstaterar jag att jag varit tyst här i min blogg. I min värld av ord.

Ska jag ha dåligt samvete? Inte en chans.

Ibland har jag lust och ibland inte och den enda det egentligen drabbar är ju mig själv.

Att avsluta semestern och komma tillbaka på jobbet har varit lite av en käftsmäll i slow motion men säg mig det dåliga som inte för något gott med sig. Livet, jag lever och lär om än med förvånad min ibland.

Att andra människor kan dränera en på energi, att jobbet följer med hem i både hjärtat och hjärnan.Är trött på mitt sätt att jämt engagera mig, att ta på mig, att känna ansvar för, att alltid försöka driva saker framåt.

Att stå på barriärerna kostar och det är inte alltid lönsamt. Antar att när mycket som egentligen ska handla om jobb och vara sak och inte personrelaterat kryper under skinnet önskar jag att jag satt i en liten avskild skrubb och provsmakade kaffe istället. Men hey jag ska inte klaga, jag har ett jobb som jag för det mesta trivs riktigt bra med.

Jag har varit osocial, trött, less och behövt vara själv med mina tankar och känslor.

Saker förändras, tiden förändras, allt förändras.Jag förändras.Du förändras.Vi förändras.

Syster höst är här - jag gillar henne. Färger, blå himmel och sol men kall  klar luft.

Gympaskor, tjocktröjor, sparka i lövhögar, koka soppa och baka bröd.

Tända ljus och dricka te. Läsa böcker.

Bli kompis med min nya dator.

WoW nörda med barnen. Älskade ungar!

Nu gott folk ska jag trots den sena timmen se ett avsnitt av The Wire - grymt bra serie.