Umm jag får nog lov att schämmes tamigfan!

Totalt lost, borta, så långt upp med huvudet i min egen röv att jag inte har förmått att se något eller någon annan.. Anal! Är inte bara en fysiologisk term. Det  är också något man kan vara.

Men det har sina förklaringar. År 2010.. Ett år av prövningar, separationer och närvaro av döden.

Jag mår fortfarande rätt tjyvens när jag hör ambulanser - direkt är jag tillbaka till samtalet med min ena syster som står på en väg med våran mamma som fått en infarkt i hennes bil och jag hör hennes maktlöshet och ambulansens sirener.. Ambulanspersonalen som säger att "Det här ser inte bra ut...."

I dimman från tårar och rädsla försöker jag hitta mina kläder för jag satt och åt frukost i pyjamas med mina barn när samtalet kom. Försöker hålla mig samlad, ringer min bror som just startat sin tjänstgöring i Kosovo för att delge läget.. Jobbigt att han är så långt bort. Jag blir hämtad av min svåger, vi pratar inte så mycket i bilen på väg till sjukhuset. Mitt x som jobbade kunde ändå komma och hämta barnen. Att gå till luckan inne på akuten.. Som till vilken reception som helst och uppge ärende.. Så sjukt.. ".. Min mamma kom in här.. Nyss.."

Tanten i luckan ropar på en sköterska som genast kommer och hämtar mig till ett litet rum där 2 av mina systrar är och min svåger..En annan sköterska tar över där och förklarar hur rutinerna är, att vi ska till anhörigrummet på iva och där får vi vänta på att någon kommer och informerar oss om vad som händer..

Bra bemötande av personalen.. Får veta att de trots allt fick igång hjärtat i ambulansen.. Min syster som hade mamma i sin bil, som fick starta hlr kan inte vara still så hon kokar kaffe och gnussar diskbänken halft maniskt tills vi ska dricka kaffe (va fan man måste ju både ha sitt kaffe men framförallt fylla tiden av väntan)  Då kan hon kramas och sjunka ihop lite hos mig.

En stadig ström av olika läkare och sköterskor ger oss info, vi får gå och se på henne.. Hon ligger nedkyld för att skona hjärnan men förmodligen också resten av kroppen från traumat.. Slangar och maskiner överallt, hon ser grå ut och är kall..

I ca 2½ dygn ligger hon nedsövd sen är det dags att försöka väcka upp henne.. Dagar och nätter flyter ihop, jag har svårt att sova fast jag är trött .. Tid och rum upphör att existera.

Tanten har finskt påbrå och om det är den finska sisun som gör henne så tuff fast hon är i så dåligt skick eller om änglar finns.. Kanske är det lite av varje. Mamma är hemma igen.

Och ja jag har varit en sopa på att hålla kontakten och en urusel vän det här året - men jag har inte förmått mer än så här. Deal with it. Vi har alla toppar och dalar. Betyder inte att jag inte tänker på er eller att jag inte VILL ha kontakt. Det är vad det är.

"Let me tell you bout hard work..."  Jag älskar henne verkligen, så sjukt jävla bra!

Lev nu, älska nu, imorgon kan det vara försent.

xoxo /The princess

 

Jenny

30 december 2010 12:36

Tufft för mamma din, och för er. Skönt det blivit bättre.

 

Hanna

31 mars 2011 19:50

satan i gatan vad jobbigt för dig. skickar lite kramar från stockholm och kan säga att jag har tänkt på dig men inte fått huvudet ur, min egen anal?, och hört av mig. puckat. kram iaf.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"I got a big fat ass, big dicks follow.." Jomenvisst kan ju vara på gott och ont..  *Nudge nudge wink wink say no more know what I mean!?!"     ...

Ledig dag, hade bara en planerad sak som var ett "måste" så nu flyr jag in i en annan värld av alver, demoner och annat smått och gott med mitt kaffe och musik..   ...

Det är mycket just nu.. Så jag försöker hitta sätt att ta mig igenom skiten men.. Det går trögt och jag slösar friskt med energin på sånt jag inte kan göra något åt. Förbannad, så oerhört arg - kanske mest på mig själv för det är bara mig själv j...

Tittar in, dammar av och funderar på om jag ska göra ett sista försök att blåsa liv i bloggen igen eller om jag ska radera den..   Lite upgrade kanske vore på sin plats!?!       ...

Me like this chick.. Kick ass <3