Nog är jag bra bättre bäst i många sammanhang (jomenvisst ingen ironi eller jante här inte =P )

Men den här versionen.. Tveksamt att den kan göras bättre :)

Music is my drug..

Vad kan jag säga? Någon som kan inhysa mig med barn varannan vecka?

Varför?

Umm Joooo... Alltså.. Inom en snar framtid kommer mina grannar att  till att jag blir vräkt, jag är övertygad för..

Jag och barnen har spelat denna låt .. Minst 25 gånger idag..  xD

Så som en liten återkoppling till inlägget .. Hmm blir det nedan månne.. Så just nu det enda jag vill är.. Vara i ett konstant rus och dansa.. Det går ju inte men drömma kan man ;)

Rihanna.. Senaste plattan - riktigt bra för sin genre.

Hennes samarbete med David Guetta "Whos that chick" är också en favorit i ipoden.

Umm jag får nog lov att schämmes tamigfan!

Totalt lost, borta, så långt upp med huvudet i min egen röv att jag inte har förmått att se något eller någon annan.. Anal! Är inte bara en fysiologisk term. Det  är också något man kan vara.

Men det har sina förklaringar. År 2010.. Ett år av prövningar, separationer och närvaro av döden.

Jag mår fortfarande rätt tjyvens när jag hör ambulanser - direkt är jag tillbaka till samtalet med min ena syster som står på en väg med våran mamma som fått en infarkt i hennes bil och jag hör hennes maktlöshet och ambulansens sirener.. Ambulanspersonalen som säger att "Det här ser inte bra ut...."

I dimman från tårar och rädsla försöker jag hitta mina kläder för jag satt och åt frukost i pyjamas med mina barn när samtalet kom. Försöker hålla mig samlad, ringer min bror som just startat sin tjänstgöring i Kosovo för att delge läget.. Jobbigt att han är så långt bort. Jag blir hämtad av min svåger, vi pratar inte så mycket i bilen på väg till sjukhuset. Mitt x som jobbade kunde ändå komma och hämta barnen. Att gå till luckan inne på akuten.. Som till vilken reception som helst och uppge ärende.. Så sjukt.. ".. Min mamma kom in här.. Nyss.."

Tanten i luckan ropar på en sköterska som genast kommer och hämtar mig till ett litet rum där 2 av mina systrar är och min svåger..En annan sköterska tar över där och förklarar hur rutinerna är, att vi ska till anhörigrummet på iva och där får vi vänta på att någon kommer och informerar oss om vad som händer..

Bra bemötande av personalen.. Får veta att de trots allt fick igång hjärtat i ambulansen.. Min syster som hade mamma i sin bil, som fick starta hlr kan inte vara still så hon kokar kaffe och gnussar diskbänken halft maniskt tills vi ska dricka kaffe (va fan man måste ju både ha sitt kaffe men framförallt fylla tiden av väntan)  Då kan hon kramas och sjunka ihop lite hos mig.

En stadig ström av olika läkare och sköterskor ger oss info, vi får gå och se på henne.. Hon ligger nedkyld för att skona hjärnan men förmodligen också resten av kroppen från traumat.. Slangar och maskiner överallt, hon ser grå ut och är kall..

I ca 2½ dygn ligger hon nedsövd sen är det dags att försöka väcka upp henne.. Dagar och nätter flyter ihop, jag har svårt att sova fast jag är trött .. Tid och rum upphör att existera.

Tanten har finskt påbrå och om det är den finska sisun som gör henne så tuff fast hon är i så dåligt skick eller om änglar finns.. Kanske är det lite av varje. Mamma är hemma igen.

Och ja jag har varit en sopa på att hålla kontakten och en urusel vän det här året - men jag har inte förmått mer än så här. Deal with it. Vi har alla toppar och dalar. Betyder inte att jag inte tänker på er eller att jag inte VILL ha kontakt. Det är vad det är.

"Let me tell you bout hard work..."  Jag älskar henne verkligen, så sjukt jävla bra!

Lev nu, älska nu, imorgon kan det vara försent.

xoxo /The princess