Så sjukt längesen det kom så här bra dansmusik - Lady GaGa - ME LIKE A LOT!

Jag är vaken mitt i natta IGEN så nu blir det ett kort inlägg.

*Tar på mig fy-skäms-luvan och går genast i säng*

Jag har liiiite för taskigt med energi ännu och det stör mig så jag slösar den lilla energi jag har på att vara irri på att jag  har så lite energi..

Lite som moment 22 fast baklänges ;P

..oO Måste läsa den boken snart igen - så rackarns bra ju Oo..

Barnen och jag har haft en bra lördag! Äldsta har hängt med en kompis några timmar medan jag och yngsta kunde pyssla lite hemma och gå på hans wushuträning. Tacomiddag och sen lördagsgodis i soffan med Harry Potter i dvd:n..Gött mos.

Nu är det min egna mammatid en liten stund innan jag kommer somna i soffan framför tv:n. Så jag nattar folket nu. God natt alla. Må bäverhojten hemsöka era drömmar!

Katy Perry.. Jag diggar stenhårt!

Jag är inne på fjärde veckan med min förkylning - karma eller? För sällan bryter skiten ut som denna gång, oftast ligger det bara och pyr så de tär lite lagom på min energi och jag går då och gnölar över att det aldrig bryter ut..Men helgen som var jobbade jag och kände på fredagkväll att nu sväller det i örat och det börjar sticka så där bekant, jomenvisst - bring it on, ge mig öroninflammation också! Hem och rota runt i mitt te/konserv/medicinskåp och till min lycka hittade jag nå´gammpenicillin (gammpenis höll det på att bli liksom en slip så där ni vet hehe.. Rätt äckligt när jag tänker efter så tur att det inte var en gammpenis jag hitta i skåpet, hade ju blivit förvånad men inte så glad..)som jag nu knaprat i några dagar, det verkar funka.

Lärdom av detta är att jag ska sluta gnöla över halsont mm när det smyger sig på. Goda tankar endast.

När vi är inne på gott så har jag varit såååå duktig ikväll att jag har lyckats baka bröd till min och barnens stora lycka, det är så mycket godare med hembakat bröd.

Vaknade i morse och första tanken som slog mig var: "Varför heter det bostongurka, när det är typ  AB Felix  påfund och har inte ett dugg med Boston att göra?"

Och varför säger vi ekorrhjul när de djur som springer i hjul mest är hamstrar? Jo för tydligen "förr i tin´"så hade de ekorrar som husdjur och de sprang också i hjul.. Jag säger som Job från MNK

"Förr i tin´ så var man ju dum i huvet´ nå´jävulskt.."

Inte för att vi är så värst smarta nu för tin´heller.

Nu ska jag koka mig en tebalja och se på Grey´s anatomy.

Najs najs lingonbajs!

Skön god natt låt..

Längtar efter Missy Elliots nya album..

Tycker att jag har hyfsad balans i livet med allt vad det innebär, trots den sega elaka förkylningen..Men så när jag blir ensam med mina tankar så inser jag att jag bär på en hel del stress.

Stress för att jag är hemma och sjuk, jag ställer till det för dem på jobbet, jag förlorar grymt mkt pengar, jag orkar inte tänka alla tankar fullt ut kring mina föräldrar. Trodde inte att det skulle ta så mkt energi som det gör..

Mammas strokerehab har varit usel både för att hon lever med gubbjäveln som kallas pappa, men också från landstingets håll.Och när gubbjäveln åkte in för hjärtflimmer så fick jag uppdatering från andra syskon så jag rusade inte till telefonen för jag vet att ont krut förgås inte så lätt och således tänkte jag att han har nog många som passar upp på honom och förebrår honom att han inte skulle ha kört själv och så vidare samt att jag insåg att det han hade mest ont av är sin egen ångest. Jag är för klarsynt för att fjäska, krusa och bekräfta honom i hans huvudroll som offer så nu har han slutat ringa mig, han kommer inte hit med mamma och dricker en kopp java..Och so be it, vill han ha det så.. Kan jag inget göra för kräla för hans fötter finns icke på världskartan. Men det tjuvtar min energi. Och jag saknar att få en liten timme då och då med mamma.

Sen finns det några andra fina bitar som gnager i mitt inre hela tiden som jag måste hitta en strategi för att kunna hantera på ett bättre sätt.

Life..Will never be the same...

Jag är fortfarande sjuk!! Jag tycker förmodligen mest synd om mig själv i hela vida världen just nu och jag varken orkar, vill eller tänker tänka det i förhållande till svältande barn and so on för nu är det riktigt synd om mig MIG MIG MIG MIG MIG MIG! MOI!

Så i helgen har jag varit sämsta morsan ever som inte orkat, som haft noll i tålamod :( It sucks big donkeydick if you fattar what I menar!

Förkylningen håller mig i ett skruvstädsgrepp som vägrar ge med sig, vaknar med en mun som är så torr att den känns som att den är full av klister som torkat, jag har svinont i halsen, näsan är proppad hur mycket jag än snyter ut neongrönt snor, jag censurerar icke något här så är du känslig - synd för dig att jag inte satte varningsflagg då :P

Hostan driver mig till vansinne, 3 jävla veckor och inte fan är det någon som kokar kycklingsoppa åt mig inte - JAG ORKAR INTE MER! Jag vill bara dra täcket över skallen och sova tills jag vaknar och är frisk. Men det går inte för nu väntar en härlig jobbvecka på över 60 timmar.

Som det står på Klimpens skinnpaj i Bertserien:"BLÄ"

Ni kan dra åt pipsvängen hela högen. Eller nä gör inte det men.. Asch fuck it liksom.

*YNK*

Jag tittar på världen med en djup rynka mellan mina ögon..

Var vi dömda att misslyckas redan från början eller visste vi bara inte bättre?

När jag gick i 7:an på högstadiet hade vi en lektion där vi pratade om framtiden, och jag sa till min lärare att jag önskade att framtiden skulle bli ljus men att jag inte trodde att det skulle bli så, jag trodde att vi människor skulle förstöra det mesta och att jorden skulle "gå under" (skrattar lite nu för jag känner att jag då måste ha framstått lite som en domedagsprofet)

Men dock..Som den maskrosunge jag är så har jag utvecklat otroliga känselspröt som gör att jag ofta i tidga skeden kan känna av stämningar, saker som är på "g" att hända o s v och jag hade ju på sätt och vis rätt..Min lärare skrattade lite åt mig och sa att jag inte skulle vara så pessimistisk..Jag kände att hon inte tog mig på allvar, och jag såg/ser mig verkligen inte som en pessimist, snarare en realist.

Jag anses ofta av människor omkring mig som "klok" (säkert galen/knäpp/dum också men allt ska väl ha en motsats) och jag har tidigare skrivit om min "förmåga" att känna av världssmärtan, jag är vissa dagar som en svamp som bara suger in allt elände och storgråter..

Jag kan inte spå framtiden, med det jag ser nu allt från min lilla gård där jag bor i en sketen lägenhet ut till stora stygga världen gör mig orolig/rädd och arg. Borde vi inte veta bättre? Eller rättare sagt, vi vet bättre och ändå gör vi så dumt.. Why? Är det en naturens gång, att allt som har en början också måste ha ett slut? Är det min egen panik inför att livet för mig och mina nära och kära också ska ta slut en dag som egentligen talar? jag vill ju inte det, jag är inte klar, jag vill inte dö, jag vill inte att någon annan ska dö.. Läste att de som känner som jag inför detta är de människor som inte vågar leva livet fullt ut..Även de som inte vågar leva kommer att dö..

Jag kanske behöver knuffa mig själv över kanten till det levande livet - jag vet att jag inte gör det jag  egentligen vill, jag följer inte mina drömmar, jag vågar inte mycket, jag spelar enligt mig själv med säkra kort och skiter i att det beränsar mig för jag skydda mig själv. Och allt bottnar i det lilla barnet inom mig, jag har ingen tillit - inte ens till mig själv.

Hmm nu rullade jag igång något inom mig..Ska städa nu och se om jag kan få lite ordning även på insidan.

"Dagens" gör-mig-glad-grej är en flaska Grumme citronsåpa, den luktar så gott och gör så rent :D