Är inte en gåva det är en överlevnadsinstinkt.

Jag kallas ofta stark.

Jag anses säga saker med kraft...Så mycket kraft att jag inte verkar mottaglig för andras åsikter,insikter eller meningar enligt andra.

När man är den som säger saker är man också den som det är legitimt att ge skulden när saker går fel, man är den stora boven som kör över andra stackare som aldrig får komma till tals, man är den som får första och största delen av smällen.

Jag är så urbota less på detta sätt att se på saken och att det enbart blir något negativt.

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag är så pass gammal och har varit med så pass länge att jag vet att jag inte kan ta ansvar för andra vuxna människor som har en egen vilja och ett eget språk.

Jag har en urkraft i mig och en vilja att driva saker, tillvaron och livet framåt, ska jag tryckas ned för det?

Ska jag vara kåt, glad och tacksam?

Bara för att jag kan öppna munnen och få saker sagda betyder det ju inte alltid att jag har rätt, det betyder inte heller att jag inte lyssnar på andra.

Jag lägger mig inte på rygg och självdör när livet går emot mig, jag kan inte vara tyst när jag tycker något oavsett det är rätt eller fel, jag kan inte hålla mig på mattan för att du vill det.

Istället för att ge mig skulden för att du inte tar för dig kan du ju resa dig upp, ta för dig och haka på eller sätta emot.

Då skulle det hända saker, och det är något bra. För alla.

Jag kallas ofta stark, det betyder inte att jag är det hela tiden.