Nöja sig?

Det är en ren undran ur alla tänkbara perspektiv, jag kan tänka mig många olika svar och inget behöver vara "rätt" eller "fel"

Ska man nöja sig?

Hur är det när det är som bäst?

Inte ur energikrisen ännu, och då snackar vi inte om någon annan energi än min egen! Jag är trött i knoppen, jag är trött i själen vilken sen gör mig seg ända ut i musklerna, dålig muskeltonus.. Vill helst åka bort, ta en paus, få ny luft under vingarna.

Släppa old stuff och helst inte dra på mig så mycket nytt. Minimalism börjar tilltala mig.

Jag behöver en redig bläcka och sen få vara i danstrans några timmar.

Den här låten har man dansat måååååååååånga gånger till..

Så jämarns bra..Blunda, känn, lyssna, låt dig beröras...

Så har jag gått av en "joppa krufan" vecka och imorgon kommer parnen till mor d v s mig!

Jag är lite i en antiperiod.. Lite "dom säger jag skiter i allt men det skiter jag i"..

Måste antagligen bunkra upp med ny rosenrot så jag slipper den mentala trötthet jag annars rätt snabbt upplever och börjar då störa mig på all möjlig skit som inte ens är värt att störa sig på egentligen, så för min omgivning och mig själv så är det bättre när jag går på naturens uppåttjack - jag blir lite mer "glad och tacksam" och mindre aggressiv.

Sen måste jag mitt i livet bara få vara glad för att äntligen är det riktig vinter! Inte fan är det roligast när man en söndagmorgon kl 06:34 står och väntar på bussen när mini-isiga (HA Fatta vilket bra ord :P ) snöflisor yr omkring i förvisso bara minus 13 men när det blåser så biter det fint i kinderna..MEN vi har vinter, inte slask, utan en massa snö i stora högar så man önskar att man vore 10år igen så man kunde roa sig i timmar med att bygga ett snöfort. Lovely. Det ska kännas att man lever.

Om mina päron är det på västfronten intet nytt, pappa ringer aldrig nu för tiden och jag känner väl att jag inte orkar krusa dem till att bibehålla någon relation, de gör såndan skillnad på oss syskon, och på barnbarnen så ju mer jag tänker på det så kan jag lika gärna skita i att ha dem i mitt liv. Ja det gör ont att se att de trots sin svikande hälsa ändå påverkar mitt liv, antar att ju mindre jag har med dem att göra desto bättre är det på sikt. De kommer manipulera och spela rävspel tills de ligger six feet under..Och det behöver varken jag eller mina barn.

Nepp nu ska jag försöka hålla mig vaken så jag kan läsa ut min bok "Caipirinha med Döden" av Maria Ernestam, den är riktigt bra. Och snart är det dags att se "Män som hatar kvinnor" på bio, boken(hela den serien) är ju sjukt bra så spännande att se om de ens lyckas komma i närheten med filmen.