Har som tidigare nämnt att jag knappt har någon kontakt med mina föräldrar längre. Pappa ringer inte längre, det har aldrig varit hans starka sida men för två år sedan när mamma fick stroken så var han ju så illa tvungen, och jag upplevde även att det fanns en vilja till kontakt.

Nu när de passerar stan där jag bor åker till min ena syster som bor utanför och hälsar på, men de kan inte stanna till på vägen för att iaf säga hej.

En del av mig sörjer, för de är i skruttigt skick och de väljer att sin sista tid i livet välja bort mig (det är ju inget nytt, de har aldrig valt mig) men de väljer ju också bort sina barnbarn.. Nu vet mina söner hyfsat mycket om sin mormor och morfar, och de är inte van vid något annat heller så för dem är det kanske inte så stor sak, men jag vet att de kommer att fråga om det när de blir äldre..

Det blir ju också påtagligt när deras kompisar åker till mor eller farföräldrar över lov och sånt.

Att bli bortvald känns verkligen lika hemskt hur gammal man än blir.. Eller så är det bara för att jag så ofta har blivit det som jag blir så uppriven när det händer.. Det är ju en del av livet och sånt som händer då och då och det är säkert vanligare att föräldrar gör så mot sina barn än man kan tro att det är.

Om du har 6 månader kvar att leva,vad skulle du göra av din tid? Och låt inte pengar och sjukdom vara hinder i denna tanke. Tell me, jag är nyfiken...

 

Jenny

11 april 2009 17:25

Jag skulle inte längre bry mig om vad jag äter eller dricker. Jag skulle ta all skit jag bär inom mig ut till mina föräldrar, så jag inte tar med mig det till nästa liv. Jag skulle vara med mina barn, varje dag, varje dag, varje dag. Gråta när jag behöver, skratta när jag kan. Säga allt jag tänker på, alla ord jag väljer bort. Sen skulle jag resa bort, en gång med dig och dina barn och en gång med min egen familj. Sova så lite som möjligt, bara göra saker som gör mig glad. Det är vad jag kan komma på nu...finns säkert mer - men barnen, familjen, vännerna - det är där mitt krut skulle ligga. Löv ya!

http://manodep.bloggagratis.se

 

Jenny

12 april 2009 14:40

Glömde säga att JA - det är för jävligt att bli bortvald - speciellt av sina egna föräldrar. För förälder är man alltid - vare sig barnen är 2, 15, 33 eller 57 år!

http://manodep.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"I got a big fat ass, big dicks follow.." Jomenvisst kan ju vara på gott och ont..  *Nudge nudge wink wink say no more know what I mean!?!"     ...

Ledig dag, hade bara en planerad sak som var ett "måste" så nu flyr jag in i en annan värld av alver, demoner och annat smått och gott med mitt kaffe och musik..   ...

Det är mycket just nu.. Så jag försöker hitta sätt att ta mig igenom skiten men.. Det går trögt och jag slösar friskt med energin på sånt jag inte kan göra något åt. Förbannad, så oerhört arg - kanske mest på mig själv för det är bara mig själv j...

Tittar in, dammar av och funderar på om jag ska göra ett sista försök att blåsa liv i bloggen igen eller om jag ska radera den..   Lite upgrade kanske vore på sin plats!?!       ...

Me like this chick.. Kick ass <3