Har som tidigare nämnt att jag knappt har någon kontakt med mina föräldrar längre. Pappa ringer inte längre, det har aldrig varit hans starka sida men för två år sedan när mamma fick stroken så var han ju så illa tvungen, och jag upplevde även att det fanns en vilja till kontakt.

Nu när de passerar stan där jag bor åker till min ena syster som bor utanför och hälsar på, men de kan inte stanna till på vägen för att iaf säga hej.

En del av mig sörjer, för de är i skruttigt skick och de väljer att sin sista tid i livet välja bort mig (det är ju inget nytt, de har aldrig valt mig) men de väljer ju också bort sina barnbarn.. Nu vet mina söner hyfsat mycket om sin mormor och morfar, och de är inte van vid något annat heller så för dem är det kanske inte så stor sak, men jag vet att de kommer att fråga om det när de blir äldre..

Det blir ju också påtagligt när deras kompisar åker till mor eller farföräldrar över lov och sånt.

Att bli bortvald känns verkligen lika hemskt hur gammal man än blir.. Eller så är det bara för att jag så ofta har blivit det som jag blir så uppriven när det händer.. Det är ju en del av livet och sånt som händer då och då och det är säkert vanligare att föräldrar gör så mot sina barn än man kan tro att det är.

Om du har 6 månader kvar att leva,vad skulle du göra av din tid? Och låt inte pengar och sjukdom vara hinder i denna tanke. Tell me, jag är nyfiken...

Jag borde verkligen ha hoppat i bingen för längesen men idag när jag för första gången orkat med livet lite mer har jag ju passat på att göra några ärenden, varit med barnen - dock inte så mkt som jag egentligen vill!! Men som ensam vuxen måste jag släpa hem maten och tro mig, jag har inte orkat handla så mkt tidigare i veckan så jag försökte vara lite effektiv ikväll när jag drog på ica så jag slipper hänga där varje dag i helgen.

Och nu bakar jag bröd till frukosten - när man väl kommer in i stimmet och gör sitt eget bröd är det för det första otroligt meditativt att få skapa med händerna, känna olika konsistenser under fingertopparna, rota runt i köket efter olika kryddor,mjölsorter,frön,nötter,russin,morötter,fil
,keso och gryn,mojsa runt till en härlig deg som man sen får banka loss på när den jäst klart, för det andra så är hembakat bröd så mycket godare än köpes och innehåller inget konserveringsmedel och skit.

Imorgon kommer ena systern med familj hit på kaffe, trevligt med lite tjöt och barnskrik i nån timme :)

Efter som jag inte heller har något party på g den närmsta tiden så är det la dags att borsta av kvasten och flyga till blåkulla..

Här har ni en äkta klen överkänslig mes just nu.

Släpade mig till doktorn igår och det visade sig vara mer än behövligt - typ "allt åt helvete - projektet (jag) nedlagt"..

Sökte för min öroninflammation (jag vet när jag har det, har haft det några gånger så jag vet precis hur det känns) och fick även veta att mina lungor inte mådde bra (iofs visste jag väl det med men kanske inte att det var så illa som det faktiskt är) så efter div. pef tester, körtelkläm, inhalation, titt i örat som inte bara var blodigt på trumhinnan utan också typ förkalkat som kan vara ngn form av hörselnedsättning om jag fattade rätt och jag vet att jag fått sämre hörsel sen jag började jobba inom omsogren då vi har de brukare som kan spontant höja sig stämma både länge och väl, syremätning och pulsmätning så åkte jag direkt till apoteket för att hämta ut penicillin som enligt etiketten var för bronkit och inte för örat så jag antar att jag har båda, för örat vet jag ju sen skrev läkaren för lungorna på receptet samt betapred så jag trycker en hel del medicin nu, örat gör inte ont längre vilket är skönt, men halvdöv är jag fortfarande. Är inte heller lika gråtmild som tidigare i veckan då jag har haft stora syndafloden ner för kinderna, inte är man starkast jämt inte..

Nåja - GLAD PÅSK på er alla!

Eller glad pisk ;) Vilket man nu gillar mest!

*KLATCH ÅVÄR ÄND AUT*